Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
Reval.
Men då konung Johan, oaktadt alla föreställningar, var
orubblig i sitt beslut att Sigismund skulle resa hem till Sverige,
tågade de förnämsta af krigsfolket i Reval, med deras anförare
i spetsen, upp till slottet och nedlade fanorna med en dyr ed,
att aldrig taga vapen till Sveriges försvar, derest konungarne
genom detta företag onödigtvis ådroge sig så många fiender. Detta
verkade derhän, att Sigismund ändtligen d. 30 Sept. slet sig
utur faderns armar och afreste till Polen.
Konung Carl IX landsteg med en här i Reval d. 9 Aug,
1600. Estländska adeln, som fruktade en förening med Polen,
förenade sig frivilligt med Carl, af hvilken de fingo sina
adliga fri- och rättigheter bekräftade.
Denna stads invånare aflade d. 9 Sept. 1690 hyllnings-ed
åt Carl XI, då på samma gång Estlands adel och presterskap
voro närvarande för samma ändamål. Petras Herlin höll
hyllnings-predikan. Både predikan och en berättelse om denna
hyllning finnas tryckta.
Den 28 Sept. 1710 uppgafs Reval till ryssarne, sedan af
den 1,500 man starka besättningen endast 80 återstodo. Pesten
härjade så, att 150 man dagligen dogo deraf, och af stadens
50,000 invånare voro blott 3,000 qvar. — Då invånarne svuro
czaren trohets-ed, skulle man med de utanför rådhuset stående
kanonerna skjuta rysk lösen, d. v. s. tre skott. Men den tredje
kanonen ville icke brinna af, så att det stannade vid tvenne,
som var gammal svensk lösen.
I början af Maj 1790 låg en svensk flotta utanför Reval.
Den 11 i samma månad lät stor-amiralen, hertig Carl, kalla
alla skepps-chefer ombord och meddelade dem befallning om
ett tillämnadt anfall på den vid Reval liggande ryska
eskadern.
Den 13 Maj gjordes af svenska flottan ett fruktlöst anfall
på den ryska, som låg förtöjd nära land, hvaremot den svenska,
som var öfverlägsen, men hade att kämpa mot svårigheten af
en hård vind, begick det felet att icke äfven ankra.
Chefen på chefs-skeppet, öfverste-löjtnant Klint, sökte att
väcka H. K. H. stor-amiralens uppmärksamhet på
nödvändigheten för flottan att ankra, för att afbida bättre väder. H. K. fl.
erinrade äfvenväl amiral Nordenskjöld om denna nödvändighet,
men amiralen ansåg att man redan gått för långt, för att
numera uppskjuta med anfallet, och "sedan svärdet en gång vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
