Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
Thorn.
Från Maj månad 1657, då Carl Gustaf lemnade Polen, till Juli
månad 1658, afvärjde denna lilla styrka hvarje försök till
stadens innestängande, och företog sjelf flera ganska lyckade
ströftåg. Sistnämnda månad kom en betydligare trupp polackar
under Czarnecki, lithauer under Sapieha och österrikare dit.
Af denna öfverlägsna makt blef nu Thorn alldeles innestängdt.
I början af September kom Johan Kasimir sjelf med så
betydlig förstärkning, att alla de belägrande trupperna tillsammans
utgjorde 40,000 man. En trumpetare inskickades med
uppmaning att öfverlemna fästningen till dess rättmätige herre och
konung, Johan Kasimir. Biilow svarade härtill: "Konung Carl
Gustaf af Sverige är min ende rättmätige herre och konung,
samt den, hvars befallningar det åligger mig att lyda." Nu
begynte den egentliga belägringen med all makt. Alla
stormningar blefvo dock afslagna, och dessutom en mängd lyckliga
utfall gjorda. Slutligen, i förlitande på sin stora
öfverlägsenhet, beslöto de belägrande att företaga en allmän storm, och
valde dertill natten efter Gustaf Adolfs dödsdag, eller d. 6 Nov.
På två särskildta ställen trängde fienden upp på vallarne; men
blef af svenskarne tillbakadrifven med ett mod, en i döden
kämpande ihärdighet, värdig de fordna segerhjeltarne på
Llit-zens fält, och stormen misslyckades. Genom det tappra
försvaret minskades emellertid besättningen mer och mer; äfven
yppades bland densamma smittosamma sjukdomar, och snart
voro blott några hundra man i tjenstbart skick. Konung
Johan Kasimir erbjöd underhandling, hvilken nu också antogs
och öppnades. Oxenstjerna fordrade först och främst
fullkomlig förlåtelse för både borgerskapet i Thorn och det landtfolk,
som understödt svenskarne; för det andra fritt aftåg för hela
svenska besättningen; ytterligare ett halft års stillestånd
emellan Sverige och Polen, samt slutligen, att, till säkerhet för
vil-korens uppfyllande, några förnäma polackar skulle i förväg
skickas såsom gisslan till svenska besättningen i Marienburg.
Polackarne ansågo dessa vilkor alltför öfverdrifna; men
Oxenstjerna svarade, att en så stor och väl befästad stad, som
Thorn, icke kunde bortgifvas för ingenting. Dessutom vore det
endast af kärlek för freden, och alldeles icke af någon nöd,
som han öppnat denna underhandling. Polackarne förklarade,
att underhandlingen måste vid sådana fordringar afbrytas, samt
reste sig upp för att gå. Oxenstjerna gjorde likaledes; men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
