Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774
Ålands haf.
Vikbolands kompani, major von Feilitzen, som satt i samma
slup, blef dock räddad. Briggens egen slup uthalades med
mycken svårighet. I densamma afseglade chefen för
Vestanstångs kompani, kapten Kuylenstierna, som till all lycka var
en god sjöman, kunnigare än skepparen. Kewenter kunde iöljt
med i den sistnämnda, när lian langade slupens åror från
vraket, men blef hellre qvar hos det ännu lefvande manskapet.
Skrofvet sönderslogs mer och mer. Skepparens båda lårpipor
krossades innan han drunknade. Det blef allt mörkare. De
hiskliga bränningarne hindrade båtar att komma intill vraket,
framför hvilket master och seglen barrikaderade. Kölden var
stark. K., som länge stått i vatten, än till knäna, än till
armarne, fastband sig, då ingen annan hjelp var öfrig, vid
kram-porna på förluckan för ruffen och en planka af vraket, samt
begaf sig ut i hafvet, en stund förgäfves sträfvande att få
underlöjtnanten De Geer upp på plankstycket, fick deremot
löjtnant R. Martin till sig, bad Gud innerligt om hjelp och
lemnade sig åt vågornas makt. De kastade honom häftigt mot en
klippa, dervid en tand krossades och mun och näsa blödde.
Han kände sig mållös, hackande tänderna konvulsiviskt af
kölden. Uppkastad bland skeppsvraket på stranden, fans han och
kamraten af några fiskare, som sökte hvad som kunde duga
att insamla på stranden efter stormen. Inburna i en
fiskarekoja med en god brasa, qvicknade de vid af värmen, och snart
blefvo 5 af manskapet inburna. Så fort K. förmådde, hade han
således rikt tillfälle att utöfva läkarekonsten. Kewenter
förlorade dock här sjelf sin förut goda hälsa.
År 1809, efter krigets slut, reste Otto .Julius Hagelstam,
sedermera öfverste, i November månad på permission öfver till
Finland, för att se, huru hans föräldrar befunno sig under
ryska oket.
På återresan till Sverige samma vinter var löjtnant
Hagelstam nära att förlora lifvet. Han och tvenne andra resande
hade postvägen på isen kommit till Signildsskiir vid östra
sidan af Ålands haf, men kunde för drif-is i hafvet icke komma
öfver till Sverige. Sedan de förgäfves väntat på Signildsskär
i 5 veckor och för det mesta lefvat af tranigt sälkött och
getmjölk (ty matsäckarne räckte blott 14 dagar), syntes Ålands
haf i medlet af April ändtligen tillfruset af drif-is och blank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
