Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den unge konung Ludvig XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unge konungen beträdde alltså under trumpetstötar
och leverop tröskeln till detta slott, i vilket Henrik III,
sjuttiotvå år förut, kallat till sin hjälp mord och förräderi för
att på sitt huvud och inom sin ätt kunna bibehålla en krona,
som redan började glida ned från hans hjässa för att
tillfalla ett annat hus.
Allas blickar sökte, sedan de beundrat den unge, vackre
intagande, ädle konungen, även den andre konungen av
Frankrike, honom, som var vida mer konung än den förre
och så gammal, så blek, så lutande mot graven, honom, som
kallades kardinal Mazarin.
Ludvig var utrustad med alla de naturgåvor, som bilda en
fullkomlig ädling. Han hade ett milt och blixtrande öga,
men även de skickligaste fysionomister skulle, så vida det
för en undersåte varit möjligt att uthärda konungens blick,
dock aldrig kunna finna bottnen i detta djup av mildhet.
Till växten var konungen liten, knappt fem fot och två
tum, men hans ungdom överskylde ännu denna brist, som
för övrigt ersattes av den utmärkta ädelheten i alla hans
rörelser och av en viss skicklighet i kroppsövningar.
Visserligen var han redan konung, och att vara det ville
säga mycket på denna tid av hävdvunnen vördnad och
hängivenhet, men som man hittills ganska litet och alltid
ganska sparsamt visat honom för folket, och de, för vilka man
visat honom, alltid jämte honom sett hans mor, en högväxt
kvinna, och kardinalen, en ståtlig man, funno många
honom nog litet konung och sade därför:
– Konungen är mindre stor än kardinalen.
Oaktat dessa fysiska iakttagelser, mottogs den unge
fursten som en gud av invånarna i Blois och nästan som en
konung av sin farbror och sin faster, monsieur och madame.
Likväl, då han i mottagningssalen såg länstolar av lika
höjd framsatta för honom, för hans mor, kardinalen, hans
faster och farbror, vilken anordning skickligt doldes av den
halvcirkel, som bildades av församlingen, rodnade
Ludvig XIV av vrede och blickade omkring sig för att av de
närvarandes ansiktsuttryck utröna, huruvida denna
förödmjukelse verkligen varit honom ämnad. Men då ingenting
märktes i kardinalnes likgiltiga ansikte, ingenting i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
