Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Främlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestiger min fars tron, skall England, åtminstone så länge
jag regerar, vara en syster till Frankrike, liksom ni varit en
bror för mig.
– Välan, min bror, sade Ludvig, i det han steg upp, vad
ni tvekar att begära, skall jag begära, jag! Vad jag aldrig
velat göra för mig själv, skall jag göra för eder. Jag skall
uppsöka kardinal Mazarin.
– Ah, utropade Karl, ni är en ädel vän, sire, ett gott hjärta!
Ni vill rädda mig, min bror!
– Tyst, min bror, tyst! sade Ludvig sakta. Akta eder, att
ingen hör eder! Vi äro ännu icke vid målet. Att begära
penningar av Mazarin är svårare än att genomtränga en
förtrollad skog, där det finns en ond ande i varje träd.
– Men ändå, sire ...
– Jag har redan sagt eder, att jag aldrig begärt något,
svarade Ludvig stolt.
Då den senare gjorde en rörelse åt dörren, fortsatte Ludvig:
– Förlåt, jag har varken mor eller syster, som lida. Min
tron är obekväm, men jag sitter dock stadigt därpå. Förlåt,
min bror, förebrå mig icke dessa ord, de tillhöra en egoist.
Jag skall därför återlösa dem med ett offer. Jag går nu till
kardinalen. Vänta mig. Jag är strax tillbaka.
Medan konungen hastigt begav sig till den av kardinalen
bebodda slottsflygeln, gick musketörofficern ut ur det lilla
kabinettet, om vilket vi redan talat, och som konungen trodde
vara tomt. Detta lilla kabinett hade fordom utgjort en del
av rummet och var nu skilt därifrån blott genom en tunn
trävägg. En följd därav blev, att då denna vägg endast var
till för ögat, tillät den det minst nyfikna öra att höra allt,
som föregick i rummet.
Man kunde således ej betvivla, att musketörlöjtnanten hört
allt, som förefallit inne hos hans majestät.
Förberedd av konungens sista ord, gick han ut i tid för att
hälsa honom i förbigående och för att med blicken följa
honom, till dess han försvunnit i korridoren.
Sedan, när konungen var försvunnen, skakade löjtnanten
på huvudet och sade med en röst, vilken fyrtio års bortvaro
från Gascogne dock ej kunnat betaga dess gaskogniska uttal:
– Bedrövlig tjänst: Bedrövlig härskare!
Sedan han uttalat dessa ord, satte sig löjtnanten åter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
