Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. D'Artagnan söker Aramis, men finner blott Bazin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rappat stenhus med vilda vinrankor längs väggarna samt ett
skulpterat stenkors överst på gaveln. Från salen på nedre
bottnen av detta hus hördes ett buller eller rättare ett sorl av
röster. En av dessa röster stavade tydligt i en abcbok.
D’Artagnan kände igen denna röst, och som fönstret till
salen stod öppet, lutade han sig från hästen fram mellan
vinrankornas blad och klängen och ropade:
– Bazin! God dag, min käre Bazin!
En undersätsig, tjock man, med brett ansikte, huvudet prytt
med en krans av grått kortklippt hår för att härma tonsuren
och betäckt med en gammal kalott av svart sammet, steg upp,
då han hörde d’Artagnan och släpade efter sig sin lilla låga
stol, vilken barnen ville rycka från honom.
– Ni, sade han, ni, herr d’Artagnan!
– Ja, just jag. Var finns Aramis ... nej, chevalier d’Herblay
... nej, jag misstar mig åter, herr generalvikarien?
– Ack, herre, svarade Bazin med värdighet, monsiegneur
är i sitt stift.
– Huru? frågade d’Artagnan.
Bazin upprepade frasen.
– Nå men, har då Aramis ett stift?
– Ja, min herre. Varför skulle han icke ha ett sådant?
– Han är då biskop?
– Varifrån kommer ni, min herre, sade Bazin i tämligen
vanvördig ton, då ni icke vet det?
– Min käre Bazin, vi hedningar, vi militärer ha nog reda
på, då någon blivit överste eller marskalk av Frankrike, men
då någon blivit biskop, ärkebiskop eller påve ... fan besitte
mig, sådant kommer till våra öron, förrän tre fjärdedelar av
jordklotet hunnit dra fördel därav!
– Tyst, tyst, sade Bazin förskräckt, fördärva icke dessa
barn, hos vilka jag söker inprägla så goda grundsatser.
Barnen hade verkligen omringat d’Artagnan, vars häst,
stora värja, sporrar och krigiska hållning de beundrade. Mest av
allt beundrade de hans väldiga stämma, varför också, när
han uttalade sin ed, hela skolan enstämmigt upprepade: fan
besitta mig! under ett förfärligt stoj av skratt, glädjerop och
stampningar, vilket mycket roade musketören och bragte den
gamle pedagogen alldeles ur fattningen.
– Vad! sade han, viljen I tiga, edra bytingar! ... Knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
