Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. D'Artagnan bereder sig att resa för det nya företaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
ett dike; häst och ryttare kunna på det sättet snart bli borta.
Det är dock sant, att du ej kan förstå den saken, Planchet, du,
som hela din levnad tjänat vid infanteriet
- Hur skola vi då göra, herre? frågade Planchet, som
verkligen var villrådig.
- Hör på, sade d’Art agnan, jag betalar min armé, då den
kommer tillbaka hem. Behåll min hälft, tjugo tusen livrés,
dem du under tiden kan förränta åt mig . . .
- Än min hälft då? erinrade Planchet.
- Den tar jag med mig.
- Edert förtroende hedrar mig sannerligen, sade Planchet,
men om ni ej kommer tillbaka?
- Det är visst möjligt, ehuru föga sannolikt. Men, Planchet,
för den händelse jag ej skulle komma tillbaka, så giv mig en
penna, så skriver jag mitt testamente.
D’Artagnan tog en penna och skrev på ett vanligt
pappersark:
"Jag, d’Artagnan, äger tjugo tusen livrés, vilka jag, sou för
sou, hopsparat under de trettio år, jag varit i hans majestät
konungens av Frankrike tjänst. Jag skänker fem tusen livrés
åt Atos, fem tusen åt Portos och fem tusen åt Aramis, på det
de, i mitt och sina egna namn, må giva alltsammans åt min
unge vän Raoul, vicomte de Bragelonne. De sista fem tusen
livrés skänker jag åt Planchet, på det han med mindre
saknad må utdela de femton tusen andra åt mina vänner.
Till bekräftelse på detta mitt handlingssätt har jag
egenhändigt undertecknat detta. D’Artagnan"
- Se där, sade musketören till Planchet, läs!
Vid de sista raderna kommo honom tårar i ögonen.
- Tror ni icke, att jag i alla fall skulle utdela pengarna?
Då vill jag icke ha edra fem tusen livrés, sade Planchet.
D’Artagnan smålog.
- Tag dem, Planchet, tag dem; på det viset förlorar du blott
femton, i stället för tjugo tusen livrés, och du inledes icke i
frestelse att komma din herres och väns namnteckning på
skam, genom att vilja förlora ingenting alls.
Vad den d’Artagnan väl kände människors och
kryddkrä-mares hjärtan!
V. B. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
