Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En slumrande million
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja.
– Nå väl, min herre, återtog Monk, jag har av nyfikenhet
lust att göra eder sällskap. Det blir desto nödvändigare, att
jag åtföljer eder, emedan ni, utan att åtföljas av mig eller
någon av mina löjtnanter, skulle röna största svårighet att
slippa fram genom lägret
– General, jag skulle ej tillåta, att ni besvärade eder för
min skull, om jag icke verkligen behövde edert sällskap,
men som jag erkänner, att detta sällskap icke blott är för mig
hedrande, utan även nödvändigt, så antager jag det.
– Vill ni, att vi skola taga några med oss? frågade Monk.
– Det tror jag är överflödigt, general, så vida ni icke själv
anser det nödvändigt. Två man och en häst äro nog för att
förflytta de två kaggarna till felucken, som fört mig hit.
– Men man måste hacka, gräva, röra upp jorden, bända
upp stenar, och ni tänker väl ej förrätta detta arbete själv?
– General, man behöver varken gräva eller hacka. Skatten
är nedsatt i slottets gravvalv; under en sten; i vilken
en tjock järnring är fäst, går en liten trappa av fyra
trappsteg. Där stå de båda kaggarna bredvid varandra, betäckta
med ett lager av gips, i form av en likkista. För övrigt
finnes en inskrift, som bör hjälpa mig att igenkänna stenen, och
som jag, i en angelägenhet av så grannlaga och förtrolig
natur, ej vill dölja något för eders härlighet, så lyder
inskriften så här:
"Hic jacet venerabilis Petrus Guillelmus Scott, Canon.
Honorab. conventus Novi Castelli. Obiit quarta et decima die
Feb. ann. Dorn. MCCVHI. Requiescat in pace."
Monk förlorade ej ett enda ord. Han förvånades antingen
över denne mans märkvärdiga falskhet och det överlägsna
sätt, varpå han utförde sin roll, eller ock Över den öppna
tillförsikt, med vilken han framställde sin anhållan i en sak,
som gällde en million, vilken lätt kunde äventyras genom
ett dolksting, mitt bland en armé, vilken skulle betraktat
stölden som ett lagligt återställande.
– Gott, sade han, jag gör eder sällskap, och äventyret
synes mig så underbart, att jag själv skall bära facklan.
I det han yttrade dessa ord, omgjordade han sig med en
kort värja, stack en pistol i bältet och blottade, i det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
