Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hjärta och förstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillslutna hjärta, jag är säker om, att Gud skall skänka eder ett
saligt evinnerligt liv efter en lycklig död. Men till General
Monk, den lysande man, vars storhet jag tror mig ha
uppskattat, säger jag:
Mylord, det gives för eder i folkens och konungarnas historia
en lysande plats, en odödlig, oförgätlig ära, om ni ensam,
utan allt annat intresse än edert fosterlands väl och rättvisans
sak, blir eder konungs stöd. Många andra ha varit ärorika
er-övrare eller inkräktare. Ni, mylord, skall åtnöja eder med att
ha varit den dygdigaste, den mest rättskaffens, den redligaste
man. Ni skall ha hållit en krona i eder hand, och i stället
för att sätta den på eder hjässa, skall ni ha satt den på dens
huvud, för vilken den varit ämnad. O, mylord, handla så, och
ni skall åt eftervärlden överlämna det mest avundade namn,
någon mänsklig varelse kunde känna sig stolt över att bära!
Atos tystnade. Under hela tiden, som denne värdige ädling
talat, hade Monk ej givit ett enda varken gillande eller
ogillande tecken; knappt hade, under hela detta kraftfulla tal,
hans ögon livats av den eld, som antyder tankenärvaro. Greve
de la Fére blickade sorgset på honom, och när han såg detta
dystra ansikte, kände han nedslagenheten intränga i sitt hjärta.
Äntligen tycktes Monk livas och bröt tystnaden, i det han
sade med mild och allvarlig stämma:
– Min herre, för att svara eder vill jag blott begagna edra
egna ord. Varje annan än eder skulle jag svara genom
förvisning, fängelse eller något ännu värre, ty ni frestar och gör
våld på mig på samma gång. Men ni är en av de män, min
herre, vilka man ej kan neka den uppmärksamhet och det
avseende de förtjäna; ni är en rättskaffens ädling, min herre,
det säger jag, och jag förstår mig därpå. Nyss talade ni om
anförtrodd egendom, som den avlidne konungen överlåtit åt
eder för sin sons räkning; är ni då icke en av de fransmän,
som, efter vad jag hört sägas, ville bortföra Karl från White
hall?
– Jo, mylord, det var jag, som vid avrättningen befann mig
under schavotten; det var jag, som, då jag ej förmådde rädda
honom, erhöll martyr konungens blod på min panna; jag
emottog på samma gång Karl I:s sista ord; det var till mig han
yttrade: Remember! Och när han sade: Kom ihåg! hänsyftade
han på dessa pengar, vilka nu ligga för edra fötter, mylord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
