Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hjärta och förstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
- Jag får således återse eder, mylord? frågade Atos.
- Det är avgjort, min herre, och med största nöje.
Monk räckte Atos sin hand.
- Ah, mylord, om ni ville! mumlade Atos.
- Tyst min herre, sade Monk, vi ha ju överenskommit att
icke mera tala om den saken.
Han tog avsked av Atos, gick uppför trappan och mötte mitt
i densamma karlarna, som gingo ned. Han hade ej gått tjugo
steg utom klostret, då en avlägsen och långvarig vissling
hördes. Monk spetsade öronen, men då han varken såg eller
hörde något mera, fortsatte han sin väg. Nu erinrade han sig
fiskaren och såg sig omkring efter honom, men fiskaren hade
försvunnit. Om han emellertid hade forskat mer
uppmärksamt, än han gjorde, skulle han sett denne man böja sig ned,
smyga, likt en orm, längs stenarna och försvinna mitt i den
dimma, som svävade över träskets yta. Om han vidare sökt
forska i denna dimma, skulle han strax varseblivit något, som
bort tilldraga sig hans uppmärksamhet, nämligen masterna
på fiskarbåten, vilken bytt om plats och nu låg helt nära intill
flodstranden.
Men Monk såg ingenting, och då han trodde sig ingenting
ha att frukta, beträdde han den ödsliga vägen, som förde till
hans läger. Först nu fann han detta fiskarens försvinnande
besynnerligt, och en verklig misstanke började intränga i hans
själ. Han hade ställt den enda vaktpost, som kunnat
beskydda honom, till Atos förfogande, och han hade en engelsk mil
att vandra för att komma tillbaka till sitt läger.
Dimman tilltog så, att man knappt kunde urskilja föremålen
på tio stegs avstånd.
- Nu trodde sig Monk höra liksom plaskandet av en åra, som
dovt slog mot träsket på hans högra sida.
- Vem där? ropade han.
Men ingen svarade. Då spände han sin pistol, tog värjan i
handen och påskyndade sina steg, dock utan att bry sig om
att ropa någon, vilket han ej ansåg oundgängligen
nödvändigt och fann sig själv ovärdigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
