Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Smuggelgodset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
övrigt lugn, jag skall icke äta upp eder hund, och jag ber till
Gud, att han måtte vara lika skonsam i avseende på mig.
- Ni medför kanske underrättelser, är det icke så, min
herre? återtog samma stämma, tålmodig och frågvis som en
gubbes.
- Jo, lita på det, och det sådana underrättelser, som man
icke väntar sig. Var därför så god och öppna!
- Min herre, genmälde gubben, vid eder själ och på edert
samvete, tror ni, det lönar mödan att för dessa underrättelser
väcka konungen?
- För Guds skull, min bäste herre, drag ifrån edra reglar;
jag bedyrar, att ni icke skall ångra besväret. Jag medför på
min ära underrättelser, som icke kunna uppvägas med guld.
- Min herre, jag kan icke öppna, förrän ni sagt mig edert
namn.
- Det är då verkligen nödvändigt?
- Så lyda min herres order.
- Välan, så hör då mitt namn, men jag säger eder på
förhand, att det ej ger eder minsta upplysning.
- Lika gott, säg det ändå.
- Nå väl, jag är Chevalier d1 Artagnan.
Rösten gav till ett rop.
- Ack, min Gud! skrek gubben på andra sidan dörren. Herr
d1 Artagnan! Vilken lycka! Jag tyckte väl, att rösten var mig
bekant!
- Åh, sade d’Artagn an, är min röst bekant här? Det är ju
rätt smickrande för mig!
- Ja, man känner den, återtog gubben, i det han drog ifrån
regeln; se här bevis därpå.
Vid dessa ord insläppte han d1 Artagnan, som vid skenet av
den lykta, gubben höll i handen, igenkände den, vilken så
envist uppehållit honom med sitt tal.
- Ah, för tusan, utropade d1 Artagnan, det är ju Parry! Det
borde jag anat.
- Parry, ja, min bäste herr d’Artagnan, det är verkligen
jag. Vilken glädje att återse eder!
- Ni har skäl att säga: vilken glädje! yttrade d’Artagnan,
i det han tryckte gubbens händer. Nu anmäler ni mig hos
konungen, icke sant?
- Men konungen sover, min bäste herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
