Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Audiensen - 24. Rikedomens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
gång, sade han; nu, då mina fransmän resa sin väg, behöver
jag ett helt förråd av munterhet.
- Ah, sire, det är icke med munterheten som med hertigens
värja; den förra ger jag gärna eders majestät gratis, svarade
d’Artagnan, vars fötter nu knappt vidrörde golvet.
- Och ni, greve, tillade Karl, i det han vände sig till Atos,
kom även ni tillbaka; jag har ett viktigt uppdrag att
anförtro eder. Eder hand, hertig!
Monk tryckte konungens hand.
- Farväl, mina herrar! sade Karl, i det han räckte sina
händer åt de båda fransmännen, som på dem tryckte sina
läppar.
- Nå, sade Atos, när de kommit ut, nu bör du väl vara
nöjd.
- Seså, lugn, svarade d’Artagnan, betagen av glädje, jag
har ännu icke varit hos skattmästaren . . . takrännan kan
falla ned på mitt huvud.
24. RIKEDOMENS BEKYMMER.
Så fort sig göra lät avlade d1 Artagnan besök hos hans
majestäts skattmästare.
Då hade han också den tillfredsställelsen att utbyta ett
papper, fullskrivet med en mycket ful handstil, mot en ofantlig
mängd guldmynt, vilka helt nyligen blivit präglade med hans
allernådigaste majestät Karl II:s bröstbild.
D’Artagnan hade ganska lätt att behärska sig; dock kunde
han vid detta tillfälle ej avhålla sig från att röja en glädje,
den läsaren måhända lätt begriper, om han värdigas ha något
överseende med en man, som allt ifrån barndomen ej sett så
många guldstycken och så många rullar guld, uppstaplade
på varandra i en för ögat verkligen behaglig ordning.
Skattmästaren lade alla dessa rullar i små påsar och
förseglade varje påse med ett litet sigill med engelska vapnet, en
ynnest, den skattmästarna ej visa var och en.
Därefter, helt likgiltig, men icke utan artighet, sade han till
d’Artagnan:
- Tag edra pengar, min herre!
Edra pengar! Vid detta ord dallrade i d’Artagnans hjärta
tusen strängar vilka han aldrig förr känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
