Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Ludvig den XIV, konung icke längre blott till namnet - 29. D'Artagnan ger en lektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
- Nej, sade han, nej ... jag inser denne mans hela plan.
Belle-Isle tillhör herr Fouquet; Belle-Isle befäst, det är en
stämpling av herr Fouquet ... Upptäckten av denna
stämpling är överintendentens fall, och denna upptäckt är en följd
av brevväxlingen med England; därför ville Colbert ha denna
brevväxling ... Ah, jag kan likväl ej sätta hela min lit till
denne man ensam; han är blott huvudet, jag behöver även
armen.
Ludvig uppgav plötsligen ett glädjerop.
Jag hade en musketörlöjtnant, sade han till
kammartjänaren.
- Ja, sire, herr d’Artagnan.
- Han har för ögonblicket lämnat min tjänst.
- Ja, sire.
- Sök upp honom och laga, att han i morgon är här vid
min lever.
Kammartjänaren bugade sig och gick ut.
- Tretton millioner i min källare, sade konungen; Colbert
sköter min kassa och d’Artagnan mitt svärd; jag är konung.
29. D1ARTAGNAN GER EN LEKTION.
Dagen därpå träffade Raoul, icke d’Artagnan, som han
hoppats, utan endast Planchet, som blev mycket gläd, då
han återsåg denne unge man, åt vilken han sade några
artigheter, som erinrade om krigaren, men alls icke om
kryddkrämaren. Men då Raoul dagen därefter kom tillbaka från
Vincennes, i spetsen för femtio dragoner, vilka prinsen
anförtrott honom, fick han på torget se Baudoyer, en man, som
stod med näsan l vädret och betraktade ett hus, liksom man
betraktar en häst, den man har lust att köpa.
Denne, klädd i borgerlig rock, ehuru tillknäppt som en
militärjacka, bar en helt liten hatt och vid sidan en lång värja
i läderslida; han vände huvudet, så snart han hörde
hästarnas hovslag, och upphörde att betrakta huset för att i stället
se på dragonerna.
Det var helt enkelt d’Artagnan, d’Artagnan till fots,
d’Artagnan med händerna på ryggen, vilken nu förrättade en liten
mönstring med dragonerna, sedan han förut mönstrat bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
