Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
- Sire, sade Colbert halvhögt, jag får fästa eders majestäts
uppmärksamhet därpå, att om ett exempel är nödvändigt, kan
detta likväl möta svårigheter vid utförandet.
- Vad behagas? frågade Ludvig XIV.
- Jag bör icke dölja en sak för eders majestät, fortfor
Colbert lugn; att antasta förpaktarna är det samma som att
antasta överintendentsämbetet. De båda olyckliga, de båda
brottsliga, vilken saken rör, äro personliga vänner av en mäktig
man, och på dagen för avrättningen, vilken man för övrigt i
tysthet kan låta försiggå i Chåtelet, skola otvivelaktigt
oroligheter uppstå.
Ludvig rodnade och vände sig åt d1 Artagnan, som helt stilla
bet sig i sina mustascher, ej utan ett medlidsamt småleende
åt ämbetsmannen, ävensom åt konungen, vilken så länge
kunde höra på honom.
Då fattade Ludvig XIV pennan, och med en så hastig
rörelse, att handen darrade, tecknade han sitt namn under de
båda av Colbert framräckta papperen och sade sedan, i det
han skarpt såg den senare i ansiktet:
- Herr Colbert, när ni hädanefter talar med mig om
affärer, så uteslut så ofta som möjligt ordet svårighet i edra
framställningar och edra råd; uttala däremot aldrig ordet
omöjlighet.
Colbert bugade sig, ganska förödmjukad av att ha erhållit
denna läxa i musketörens närvaro; därefter gjorde han sig
redo att avlägsna sig, men angelägen om att kunna gottgöra
sitt nederlag, sade han:
- Jag glömde säga för eders majestät, att de indragna
egendomarna uppgå till en summa av fem millioner livrés.
- Det är rätt vackert, tänkte d’Artagnan.
- Och det gör i min kassa . . .? sade konungen.
- Aderton millioner livrés, sire, svarade Colbert, i det han
bugade sig.
- För tusan! mumlade d1 Artagnan, det var ståtligt.
- Herr Colbert, tillade konungen, ni torde gå genom
galleriet, där herr de Lyonne väntar, och säga honom, att han
infinner sig med vad han uppsatt ... på min befallning.
- Strax på ögonblicket, sire; eders majestät behöver mig
icke vidare i afton?
- Nej, min herre; farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
