Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Galleriet i Saint-Mandé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
keriet har i sanning en magisk verkan. Pellison och
Gour-ville lämnade på en gång galleriet, medan Fouquet med de
fem andra gick ner i trädgården.
Den glada festen fortgick utan att någon märkte att dessa
båda herrar avlägsnat sig. Redan efter en timma sågs
Gour-ville spatsera i trädgården som om han hela tiden varit där.
Dä överintendenten fick se honom närmade han sig honom
försiktigt och sade:
- Nå, var är Pellison? Vad gör Pellison?
- Pellison är på väg tillbaka från Paris.
- Har han fångarna med sig?
- Han har icke ens en gång lyckats få ett samtal med
guvernören.
- Vad, sade han icke, att han var sänd av mig?
- Jo, men guvernören svarade: När man kommer från
herr Fouquet bör man ha ett brev med från honom.
- O, utbröt denne, är ingenting annat i vägen än ett
brev . . .
- Det får ers nåd aldrig göra, sade Pellison, som just steg
fram ur ett buskage. Bäst är att ni går själv.
- Ja, ni har rätt; om någon frågar efter mig, säg att jag
gått upp för att arbeta, håll hästarna förspända Pellison och
håll tillbaka mina vänner Gourville.
- Ett ord ännu, ers nåd, sade Gourville.
- Tala, Gourville!
- Ni handlar klokt om ni icke går till guvernören förrän
i sista ögonblicket.
- Förlåt mig herr Pellison, att jag är av annan mening.
Men tro mig ers nåd, det är bättre att skicka bud till
guvernören, han är en ädel man; men gå icke själv.
- Jag skall tänka på saken, sade Fouquet, för övrigt ha
vi hela natten på oss.
- Farväl, sade överintendenten; följ mig Pellison; åt er
Gourville anförtror jag mina gäster.
Han gick utan att någon lade märke till hans försvinnande.
Överintendenten begav sig i sällskap med Pellison genast
till fängelseguvernören. Denne mottog Fouquet med största
artighet och förklarade, att det skulle berett en stor ära
att få göra herr Fouquet en tjänst, men tyvärr voro fångarna
for en kvart sedan förda till Viucenne och insatta i tornet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
