Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Leve Colbert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
De livdömde syntes nu på torget. De gingo till fots med
bödeln framför sig; femtio stadsvakter gingo på båda sidor
om dem. Båda voro svartklädda, bleka, men vid gott mod.
De blickade otåligt över åskådarnas huvuden, i det de vid
varje steg reste sig på tå.
D’Artagnan märkte denna rörelse.
- För tusan! sade han, de längta mycket efter att få se
galgen.
Raoul ryggade tillbaka, dock utan att helt och hållet kunna
lämna fönstret. Även fasan har någonting, som lockar.
- Till döden! Till döden! skreko femtio tusen röster.
- Ja, till döden! vrålade ett hundratal ursinniga, som
hade den stora massan lagt ordet i munnen på dem.
- I galgen, i galgen med dem! skreko alla enstämmigt;
leve konungen!
- Nej, nej, icke i galgen! skrek en hop, leve Colbert!
- Ah, det var lustigt! mumlade d’Artagnan; jag trodde
annars, att det var herr Colbert, som låter hänga dem.
I denna stund uppstod en trängsel, som för ett ögonblick
hämmade de livdömdas framtågande.
De med den djärva och beslutsamma minen, vilka
d’Ar-tagnan varseblivit, hade genom ett kraftfullt framträngande
och därigenom, att de reste sig upp över de andra, lyckats
bana sig väg fram till stadsvaktarna.
Tåget sattes åter i gång.
Vid ropen: Leve Colbert! rusade plötsligt dessa män, vilka
d1 Artagnan ej lämnade ur sikte, på betäckningen, som
förgäves sökte sätta sig till motvärn. Bakom dessa män höll
sig hopen.
Då började under förfärligt larm en ryslig villervalla.
Denna gång är det mer än skrik av otålighet eller glädje;
det är skrik av smärta, som höras.
Hellebarderna slå nu verkligen, värjorna genomborra,
mus-sketörerna börja avlossas.
Då uppstod bland massan en besynnerlig virvlande rörelse,
i vilken d’Artagnan ej mera såg något.
Ur detta kaos framträdde sedan plötsligen liksom en
synbar avsikt, en bestämd vilja.
Delinkventerna hade ryckts ur vaktens händer, och man
släpade dem åt källaren 1’Image de Notredame.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
