Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Diamantringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
- Ni har fått eder betalning? frågade Gourville.
- Jag har fått en del i avräkning, herre, svarade
Dani-camp.
- Här äro tjugo pistoler; gå, min herre, och glöm icke att
alltid, liksom vid detta tillfälle, försvara konungens sanna
intressen.
- Ja, min herre, svarade karlen, i det han bugade sig och
stoppade penningarna i sin ficka.
Han gick.
Knappt var han borta, förrän Fouquet, som hittills stått
orörlig, gick fram med snabba steg och nu befann sig mellan
abbéen och Gourville.
Båda öppnade på en och samma gång munnen för att tala.
- Inga ursäkter, sade han, inga förebråelser mot vem det
vara må! Om jag icke varit en dålig vän, hade jag icke
anförtrott eder omsorgen att befria Lyodot och d’Emeris. Jag ensam
är brottslig; mig ensam drabba alltså förebråelserna och
samvetskvalen. Lämna mig, abbé.
- Emellertid, min herre, svarade den senare, har ni väl
ingenting emot, att jag låter efterspana den uslingen, som
lade sig ut för herr Colbert vid denna eljest så väl beräknade
kupp; ty om det tillhör en god politik att högt älska sina
vänner, föraktar jag icke heller den politik, som bjuder att
ivrigt förfölja sina fiender.
- Tala ej om politik, abbé, gå, jag ber, och låt mig icke
höra av eder tills vidare; jag anser, att en djup tystnad och
mycken försiktighet äro oss av nöden. I han ett förfärligt
exempel för ögonen. Inga repressalier, mina herrar, inga
repressalier, det förbjuder jag eder.
- Inga order, mumlade abbéen, kunna förbjuda mig att
hämnas en straffvärd skymf, tillfogad min släkt.
- Hör på, utropade Fouquet med en befallande röst, som ej
medgav något inkast, om ni hyser en tanke, blott en enda
tanke, som det ringaste strider mot min vilja, låter jag insätta
eder på Bastiljen två timmar efter det denna tanke
uppenbarat sig. Rätta eder därefter, abbé!
Abbéen bugade sig rodnande.
Fouquet gav Gourville en vink att. följa sig och ställde redan
sina steg åt kabinettet, då lakejen med hög röst anmälde:
- Chevalier d’Artagnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
