Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. D'Artagnan flyger, portos snarkar, Aramis ger råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
- Nej, var lugn.
- Har herr du Vallon kommit?
- Ja.
- Och ni har fått mitt brev?
- Ja, och saken tycks vara av vikt, då den fordrar eder
närvaro i Paris, oaktat den är så nödvändig där horta.
- Ni har rätt; saken är av allra högsta vikt.
- Tack, tack! Varom är då fråga? Men för Guds skull och
framför allt, hämta andan, min bäste vän; ni är ju alldeles
förfärligt blek.
- Jag mår verkligen illa, men jag ber, bry er icke om mig.
Sade herr de Vallon ingenting, då han framlämnade mitt brev?
- Nej, jag hörde ett starkt buller, jag gick fram till fönstret
och såg vid foten av trappan ett slags ryttare av marmor; jag
steg ned, han räckte mig brevet, och hans häst nedföll död.
- Men han själv?
- Han föll tillika med hästen; man lyfte upp honom och
bar honom in i rummen; då jag läst brevet, gick jag upp till
honom för att erhålla utförligare underrättelser, men han hade
så hårt insomnat, att det var omöjligt att väcka honom. Jag
kände medlidande med honom och befallde, att man skulle
draga av honom stövlarna och lämna honom i rö.
- Gott! Hör nu då, varom saken handlar, monseigneur. Ni
har sett herr d’Artagnan i Paris, är det icke så?
- Jo visst, och det är en man både med huvud och hjärta,
ehuru han var skuld till våra kära vänners, Lyodots och
d’Ey-meris’ död.
- Ack ja, det vet jag också; jag mötte i Tours kuriren, som
tillförde mig underrättelsen därom. Har ni noga övertänkt
denna tilldragelse, min herre?
- Ja.
- Och ni har väl insett, att det var ett direkt anfall mot
eder envåldsmakt?
- Tror ni verkligen det?
- Ja, det tror jag.
- Nå väl, jag vill tillstå för eder, att denna dystra tanke
även fallit mig in.
- För Guds skull, låt icke förblinda eder, min herre! Hör
noga på ... jag går tillbaka till d’Artagn an.
- Jag hör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
