Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 45. En jesuit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Man kallade honom rådsherren.
Slutligen en flamsk dam med lakej, kammarjungfru och
sällskapsdam.
Kort efter det att den sistnämnda anlänt syntes under
portalen en i lång spansk kappa med uppslagen krage
insvept resande.
Värden hälsade på den nykomne, som om han igenkänt
honom för en resande han väntat.
Min herre, sade han förbindligt, medför ju ingen
betjäning och då önskar måhända min herre icke rummet i första
våningen som . . .
- Jag är ganska ledsen att nödgas säga eder det, min
herre, sade den resande i sin lugna ton, men jag behöver
både rummet och våningen. Se där varför, fortfor den
resande, i det han visade med handen på ett slags
procession, som närmade sig.
Värdens blickar följde den angivna riktningen, och han
såg nu närma sig en handbår, buren av fyra bönder, varpå
låg en gammal sjuk fransiskanermunk med grått skägg.
Den resande i kappan med uppslagna kragen var Aramis,
vilken, sedan han skilts vid Fouquet och ur en av hans
lakej öppnad kappsäck framtagit en fullständig kavaljersdräkt,
lämnat slottet, där de hade sin bostad, och begivit sig till
värdshuset Vackra påfågeln, där han skriftligen betingat sig
ett rum och en våning.
Så snart fransiskanermunken blivit inburen, gick
Aramis fram till honom och frågade, vilkendera lägenheten han
föredrog, våningen eller rummet.
Munken frågade, var dessa båda lägenheter voro belägna.
Man svarade honom, att rummet låg en trappa och
vånin-en två trappor upp.
- Giv mig då rummet, sade han.
Aramis envisades ej, utan lydde vördnadsfullt och sade till
värden:
- Giv honom då rummet.
Sedan han djupt bugat sig, gick han upp i våningen.
Fransiskanermunken infördes strax i rummet
Han fördrog utan minsta klagan sin förflyttning uppför
trappan, ehuru man såg, att han led mycket, och att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
