Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Malaga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
blickar, då begärde d’Artagnan av konungen permission för
att ombestyra enskilda angelägenheter.
I samma ögonblick d1 Artagnan framställde denna begäran,
gick konungen till sängs, trött efter dansen.
- Vill ni lämna mig, herr d’Artagnan? frågade konungen,
helt förvånad.
Ludvig XIV begrep aldrig, att man kunde vilja skiljas från
honom, när man kunde få åtnjuta den höga äran att stanna
kvar hos honom.
- Sire, sade d’Artagnan, jag lämnar eder, emedan jag ej
på något sätt kan vara eder nyttig. Ah, om jag kunde hålla
balanserstången, medan ni dansade, det vore en annan sak!
- Men, min bäste herr d1 Artagnan, svarade konungen
allvarsamt, man dansar även ofta utan balanserstång.
- Ja så, återtog musketören med sin orubbliga ironi, det
visste icke jag!
- Ni har då icke sett mig dansa? frågade konungen.
- Jo, men jag trodde, att dansen alltid bleve allt svårare
och vågsammare. Jag tog fel; desto större skäl då, att jag
avlägsnar mig. Jag upprepar ännu en gång, sire: Ni behöver
mig ej; om eders majestät för övrigt behöver mig, så vet ni
ju alltid, var jag finns?
- Gott! svarade konungen.
Han beviljade permissionen.
Vi söka således ej d’Artagnan i Fontainebleau; det vore
överflödigt; men med lärarens tillstånd söka vi upp honom
vid gatan les Lombards, på Gyllene morteln, hos vår
aktningsvärde vän Planchet.
Klockan är åtta på aftonen; det är varmt, ett enda fönster
står öppet, det tillhör ett rum i mellanvåningen.
En lukt av kryddor, blandad med de mindre utländska, men
mera genomträngande dunsterna från orenligheten på gatan,
uppstiger i musketörens näsborrar.
D1 Artagnan ligger i en ofantlig stol med lågt ryggstöd, med
benen ej utsträckta, utan vilande på en pall och bildande den
trubbigaste vinkel man kan se.
Hans båda armar äro korslagda över huvudet, och det
senare är, som Alexandros den stores, lutat mot vänstra axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
