Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 49. Råttan och osten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
lakej, är jag likväl ännu hans tjänare, och för övrigt har jag
sedan dess . . .
- Nå väl, Planchet?
- Sedan dess har jag haft den äran vara hans bolagsman.
- Åh, verkligen! yttrade Portos. Huru? Har d’Artagnan
slagit sig på kryddkramhandel?
- Nej, nej, sade d’Artagnan, som vid dessa ord vaknade
upp ur sitt drömmeri och nu tog del i samtalet med den
skicklighet och snabbhet, som utmärkte varje förrättning av
hans själ och kropp. D’Artagnan har icke slagit sig på
kryddkramhandel, men Planchet har slagit sig på politik, det är
hela saken.
- Ja, återtog Planchet med en viss stolthet och
självbelåtenhet, vi gjorde tillsammans en liten operation, som
inbragte mig hundra tusen och herr d’Artagnan två hundra
tusen livrés.
- Ali för tusan! sade Portos med en viss beundran.
- Och därför, herr baron, fortfor kryddkrämaren, ber jag,
att ni åter, liksom förr, ville kalla mig rätt och slätt Planchet
och alltid säga du till mig. Ni kan inte tro, vad det skulle
glädja mig.
- Är det så, min käre Planchet, så uppfyller jag gärna din
önskan, svarade Portos.
Och som han red helt nära Planchet, lyfte han handen för
att slå honom på axeln, till tecken av en hjärtlig vänskap.
Men en hastig rörelse av hästen tillintetgjorde ryttarens
tillämnade åtbörd, så att hans hand i stället föll på landen
av Planchets häst.
Djuret var nära att digna till marken.
D’Artagnan började skratta.
- Akta dig, Planchet, sade han, ty om Portos tycker för
mycket om dig, så klappar han dig, och om han klappar dig,
så krossar han dig; Portos är ännu mycket stark, ser du.
- Åh, svarade Planchet, Mousqueton är ej död, och dock
tycker herr baron mycket om honom.
- Visserligen, medgav Portos med en suck, varvid de tre
hästarna på en gång stegrade sig, och ännu i morse omtalade
jag för d’Artagnan, huru mycket jag saknade Mousqueton;
men säg mig då, Planchet ...
- Tack, herr baron, tack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
