Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 50. Planchets lantställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50. PLANCHETS LANTSTÄLLE.
Ryttarna sågo upp och blevo övertygade, att den hederlige
Planchet verkligen sagt sant.
Tio minuter därefter voro de på Lyongatan, på andra sidan
om värdshuset Vackra påfågeln.
En stor häck av täta fläder- och hagtornsbuskar jämte
humlespiror bildade en ogenomtränglig och mörk inhägnad,
inom vilken ett vitt hus med högt tegeltak reste sig.
Två fönster på detta hus lågo åt gatan.
Båda dessa fönster voro mörka.
Emellan dem var en liten port med ett av fyrkantiga pelare
uppburet skärmtak; denna port, försedd med en hög tröskel,
utgjorde huvudingången.
Planchet steg av, som hade han ämnat klappa på porten,
men han besinnade sig, tog sin häst vid betslet och gick en
trettio steg längre bort.
Hans båda följeslagare följde honom.
Han kom nu fram till en dubbelgrind, upplyfte en träklinka,
varmed den hölls stängd, och sköt upp den ena av grindarna.
Med sin häst vid betslet gick han först in och kom på en
liten gård med en gödselhög, som tillkännagav en närbelägen
ladugård.
- Här luktar skönt, sade Portos med ljudlig stämma, i det
även han steg av hästen; jag kunde sannerligen tro mig vara
i min ladugård i Pierrefonds.
- Jag har blott en enda ko, skyndade Planchet att helt
anspråkslöst yttra.
- Jag har trettio, sade Portos, eller rättare, jag vet
egentligen icke, huru många jag har.
Sedan även de båda ryttarna gått in, stängde Planchet
grinden efter dem.
D’Artagnan, som med sin vanliga vighet hoppat av hästen,
inandades emellertid den lantliga luften, och glad som en
parisare, då han får se grönskande ängar, tog han med ena
handen en kaprifoliestjälk och med den andra en nyponros.
Portos hade lagt hand på de ärtstänglar, som slingrade
sig längs ärtriset, och åt eller snarare betade både skidor och
ärter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
