Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. Vicomte de Bragelonnes återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
nåd fåfängt försökt. Om du lyssnade till mig, skulle du icke
höra mig; om du hörde mig, skulle du icke förstå mig; om
du förstode mig, skulle du ändå icke följa mina råd.
- Åh, sätt mig på prov ...
- Jag går ännu längre: om jag vore nog olycklig att veta
något och nog enfaldig att meddela dig det ... Du är min
vän, säger du?
- Ack ja.
- Nå väl, du skulle ändå bli stött på mig. Du skulle aldrig
förlåta mig, att jag förstört din ljuva dröm, som det heter på
kärleksspråket.
- Herr d’Artagnan, ni vet allt, och ni kan låta mig vara
i en sådan oro och förtvivlan! Det är ju förfärligt!
- Se så där ja!
- Jag beklagar mig aldrig, det vet ni. Men som min far
och Gud aldrig skulle förlåta, om jag sköte mig för pannan,
nå väl, så skall jag låta den förste, som jag träffar, berätta
mig, vad ni döljer för mig; jag skall då säga den personen,
att han ljuger . . .
- Och du skall döda honom! Just en härlig affär! Så
mycket bättre! Vad rör den saken mig? Döda du, min gosse,
döda, om det roar dig. Det är som med dem, vilka ha
tandvärk; de säga så här: O, vilken vånda! Jag ville bita i järn.
Då säger jag till dem: Gören det, mina vänner, gören det, så
blin I av med tanden.
- Jag skall ej döda någon, herr d1 Artagnan, återtog Raoul
med dyster min.
- Ah, nu för tiden sätter man en sådan där min på sig;
man låter döda sig, icke sant? Ah, vad det låter stort! Och
hur djupt jag skall sörja dig, kan du väl tänka! Jag skall
hela dagen säga så här: Den där lille Bragelonne var en
ärkenarr, ett stort nöt. Jag hade lärt honom att skickligt föra
en värja, och nu har den junkern låtit spetsa sig som en
fågel. Gå, Raoul, gå och låt ta livet av dig, min vän. Jag
vet icke, vem som lärt dig en så ypperlig logik, men Gud
fördöme mig, som engelsmännen säga, har icke den läraren
stulit din fars pengar!
Raoul höll, försagd, händerna om sitt huvud och mumlade:
- Man har inga vänner, ack nej!
- Ah, bah! sade d’Artagnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
