Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. Vicomte de Bragelonnes återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Herr kapten, sade han, fröken de Montalais är här och
anhåller att få tala med eder.
– Med mig? mumlade d’Artagnan. Bed henne stiga in, så
får jag nog se, om det verkligen var med mig hon önskade
tala.
Den slipade kaptenen hade gissat rätt.
Montalais inträdde, fick se Raoul och utropade:
– Herr Raoul! Herr Raoul! Förlåt, herr d’Artagnan!
– Jag förlåter eder gärna, min fröken, sade d’Artagnan; vid
min ålder vet jag ganska väl, att de, som söka mig, verkligen
behöva mig.
– Jag sökte herr de Bragelonne, svarade Montalais.
– Nå, vad det faller sig väl! Han ämnade också söka eder.
Raoul, vill du göra fröken sällskap?
– Av hjärtat gärna.
– Nå, så gå då!
Han sköt sakta Raoul ut ur rummet, därpå fattade han
Montalais’ hand och sade helt sakta.
– Var beskedlig; skona honom och även henne.
– Ah, svarade Montalais i samma ton, det är icke jag, som
skall tala med honom!
– Vem då?
– Det är madame, som låter hämta honom till sig.
– Aha, är det madame! utropade d’Artagnan. Då är den
stackars gossen botad inom en timme.
– Botad eller död! yttrade Montalais medlidsamt. Farväl,
herr d’Artagnan.
Hon skyndade till Raoul, som väntade på henne ett gott
stycke utanför dörren, mycket förtvivlad och mycket orolig
över detta samtal, som ej bådade något gott.
Slut på andra delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
