Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 55. Husundersökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållare. De vältaliga vilstolarna, bortskymda i skuggan,
framkallade hos honom en feberaktig smärta.
Denna lyx, denna utomordentliga omsorg, denna även
till det minsta utsträckta omtanke att från det älskade
föremålet avvända varje ringaste obehag eller att bereda det
en angenäm överraskning, denna kärlekens makt,
mångdubblad genom den kungliga makten, allt detta gav Raoul
ett dödande slag. Ah, om det gives någon lindring i
svartsjukans brännande kval, så består denna blott i
underlägsenheten hos den föredragne medtävlaren, då däremot, om
det finnes en avgrund i avgrunden, en namnlös pina, så
är det då, när en guds allmakt förlänats en rival, utrustad
med ungdom, skönhet och behag. I dessa ögonblick
tycktes Gud själv ha övergivit den försmådde älskaren.
Ännu ett smärtsamt intryck återstod den stackars Raoul.
Madame Henriette upplyfte ett sidenförhänge, och bakom
förhänget såg han la Valliéres porträtt.
Det var icke blott ett porträtt av la Vallière, det var ett
porträtt av den sköna, unga, glada la Vallière, som insög
livet genom alla porer, emedan livet vid aderton år är
kärleken.
– Louise! viskade Bragelonne, Louise! Det är då
verkligen sant? Ah, mig har du aldrig älskat, ty så har du
aldrig sett på mig!
Det föreföll honom, som om hjärtat sönderslitits i hans
bröst.
Madame Henriette betraktade honom och nästan avundades
Louise denna smärta, ehuru hon ganska väl visste,
att hon ingenting hade att avundas henne, och att hon var
lika ömt älskad av de Guiche, som la Vallière var det av
Bragelonne.
Raoul uppsnappade denna blick av prinsessan.
– O, förlåt, förlåt! sade han; jag vet nog, att jag bättre
borde behärska mig, då jag är tillsammans med eder,
madame. Men måtte herren, himmelens och jordens Gud,
aldrig hemsöka eder med det slag, som i detta ögonblick
träffat mig, ty ni är kvinna och skulle troligtvis ej kunna
uthärda en sådan smärta. Förlåt mig, jag är endast en
fattig adelsman, då ni däremot tillhör de lyckliges, de
allsmäktiges, de utvaldes släkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
