Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 57. En mystisk flyttning, en fallucka och ett porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
Vern älskar henne? Är det jag? Vem vill äga henne? Jag
kanske? . . . Vern har erövrat henne? ... Jag? Nej, nej,
tusen gånger nej. Jag medger visst, att herr de Bragelonne
har skäl att vara förtvivlad; jag inser, huru pinsamma sådana
motgångar måste vara. Och vet ni, även jag lider, men något
motstånd är här icke tänkbart. Vill han inlåta sig i strid?
Däråt skulle man skratta. Om han endast aldrig så litet
ställer sig på tvären, störtar han sig. Ni kan visserligen
invända, att det är dåraktigt att förtvivla, men ni är en
förnuftig man, ni har förstått mig. Jag ser på eder allvarsamma,
sansade, till och med förlägna uppsyn, att sakens stora
betydenhet gjort ett visst intryck på eder. Återvänd därför till
herr de Bragelonne; tacka honom, såsom även jag gör, för det
han till medlare oss emellan valt en man av edra förtjänster.
Var övertygad, att jag å min sida skall hysa en evig
tacksamhet för den, som på ett så ädelt och förståndigt sätt bilagt
vår misshällighet. Och efter olyckligtvis denna hemlighet nu
är känd av fyra personer i stället för blott av tre, denna
hemlighet, som kunde betrygga även den mest ärelystnes lycka,
nå väl, så gläder jag mig verkligen åt att få dela den med
eder, min herre; jag gläder mig däråt av innersta hjärta. Och
från denna stund, befall över mig, jag tillhör eder med liv och
själ. Vad kan jag göra för eder? Vad kan jag begära, ja,
även yrka? Tala, min herre, tala!
Enligt det förtroligt hjärtliga bruket hos hovmän då för
tiden gick Saint-Aignan att omfamna Portos och slöt honom
innerligt i sin famn.
Portos lät med största köld göra med sig vad som helst.
- Tala! upprepade Saint-Aignan; vad önskar ni?
- Min herre, svarade Portos, jag har här utanför en häst;
var så god och sitt upp på den; den är förträfflig och skall ej
göra några krumsprång.
- Sitta upp på en häst? Varför det? frågade Saint-Aignan,
helt förundrad.
- Naturligtvis för att följa med mig till det ställe, där herr
de Bragelonne väntar oss.
- Aha, han önskar således tala med mig? Det finner jag
ganska billigt; han vill lära känna de närmare
omständigheterna. Ack, det är mycket grannlaga! Men i detta ögonblick
kan jag icke; konungen väntar mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
