Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 58. Rivaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
Efter ett ögonblicks tystnad, varunder han avtorkade
svetten, som rann på hans panna, mumlade han:
- Bragelonne!
- Varken mer eller mindre, sire, sade Saint-Aignan.
- Bragelonne, förlovad med . . .
- Ack, min Gud, ja, Bragelonne, förlovad med . . .
- Han var ju i London, vet jag?
- Ja, men jag kan ansvara för, att han numera icke är
där, sire.
- Och han är nu i Paris?
- För närvarande är han vid les Minimes, där han väntar
på mig, som jag redan haft äran säga eders majestät.
- Och han vet allt?
- Och mycker mer därtill. Om eders majestät vill se den
biljett, han låtit tillställa mig . . .
Saint-Aignan uppdrog ur fickan den biljett, vars innehåll
vi redan känna.
- När eders majestät läst biljetten, sade han, skall jag ha
äran omtala, huru den kom i mina händer.
Konungen läste helt upprörd biljetten; strax därpå sade han:
- Nå väl?
- Nå väl, eders majestät känner till ett visst ciselerat lås, i
en viss dörr av ebenholts, som avskiljer ett visst rum från en
viss blå och vit helgedom?
- Visserligen, Louises budoar.
- Ja, sire. Nå väl, det var i nyckelhålet på denna dörr jag
fann biljetten. Vem hade väl satt dit den? Herr de
Bragelonne eller hin håle själv. Men som biljetten luktar ambra
och icke svavel, sluter jag därav, att det icke varit hin håle,
utan herr de Bragelonne.
Ludvig sänkte huvudet och syntes tankfull och nedslagen.
Kanhända i denna stund ett slags samvetskval genomborrade
hans hjärta.
- Ha, sade han, denna hemlighet är då upptäckt!
- Sire, jag skall göra mitt bästa, att denna hemlighet må
förkvävas i det bröst, som innesluter den, sade Saint-Aignan i
tonen av äkta spansk ridderlighet och tog därpå ett steg åt
dörren till, men konungen hejdade honom med en åtbörd.
- Vart går ni? frågade Ludvig.
- Dit, där man väntar mig, sire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
