Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Ärelystnad! Vad vill det säga? frågade den unge
mannen.
- Det vill säga en känsla, som driver människan att önska
sig mer, än vad hon äger, svarade Aramis.
- Jag har ju redan sagt, att jag är nöjd, min herre, men
det är visst möjligt, att jag i detta hänseende bedrar mig. Jag
vet icke, vad ärelystnad är, men det är väl ändå möjligt, att
jag hyser sådan. Hör på, upplys då mitt förstånd, jag önskar
ingenting högre.
- En ärelysten, sade Aramis, är en sådan, som efterfikar
något utöver vad hans villkor medgiva.
- Jag efterfikar ingenting utöver mina villkor, svarade
den unge mannen med en säkerhet i tonen, som åter kom
biskopen av Vannes att spritta till.
Han teg. Men när man såg fångens lågande ögon, rynkade
panna och beslutsamma hållning, insåg man ganska väl, att
han väntat sig något helt annat än tystnad. Denna tystnad
bröt Aramis.
- Känner ni något om eder barndom? sade han tvärt
- Nej.
- Ni ljuger!
- Ljuger! utropade, i det han reste sig upp i sin säng, den
unge mannen i en sådan ton och med blixtrande ögon, att
Aramis ofrivilligt ryggade tillbaka.
- Jag vill säga, återtog Aramis, i det han bugade sig, att
ni döljer för mig, vad ni vet om eder barndom.
- En människas hemligheter tillhöra henne själv, min
herre, anmärkte fången; de tillhöra icke den förstkommande,
som begär att få veta dem.
- Det är sant, medgav Aramis, i det han bugade sig ännu
djupare än förra gången; det är sant, förlåt mig; men är jag
för eder den förstkommande? Jag ber, svara mig,
monseigneur.
Denna titel gjorde fången något förvirrad, men han syntes
dock ej förvånad över, att man gav honom den.
- Jag känner eder icke, min herre, sade han.
- Ah, om jag vågade, skulle jag fatta eder hand och
kyssa den!
Den unge mannen gjorde en rörelse, som för att räcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
