Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Ja, det vet jag, svarade den unge mannen, i det han
lindrigt rodnade.
- Nå väl det var en furste, som hade goda idéer och
uppgjorde stora planer, planer, vilkas verkställande ständigt
uppsköts av de olyckliga tiderna och av de strider, hans minister,
Richelieu, måste utkämpa mot den franska adeln. Han själv,
jag menar konung Ludvig XIII, var till karaktären svag. Han
dog, medan han ännu var ung, på ett sorgligt sätt.
- Det vet jag.
- Han hade länge önskat sig en tronarvinge. Det är en
viktig önskan för furstar, som måste lämna efter sig mer än
blott ett tomt minne, på det att deras tanke må kunna
fortleva, deras verk fortsättas.
- Dog konung Ludvig XIII barnlös? frågade fången
småleende.
- Nej; men han var länge i saknad av den lyckan att ha
barn, och han trodde länge, att han skulle dö utan bröstarvingar.
Denna tanke hade bragt honom i en djup förtvivlan,
då plötsligen hans gemål, Anna av Österrike...
Fången spratt till.
- Visste ni, att Ludvig XIII:s gemål hette Anna av
Österrike?
- Fortfar, sade den unge mannen utan att svara.
- När plötsligen, återtog Aramis, drottning Anna av Österrike
gav honom tillkänna, att hon var i välsignat tillstånd.
Glädjen var stor vid denna underrättelse, och alla bådo till
Gud för drottningens lyckliga nedkomst. Äntligen, den 5
september 1638, nedkom hon med en son.
Nu betraktade Aramis fången och trodde sig märka, att han
bleknade.
- Ni skall nu få höra en berättelse, sade Aramis, den för
närvarande få personer äro i stånd att göra, ty denna sak är
en hemlighet, vilken han tror vara försvunnen med de döde
eller åtminstone begraven i biktens djup.
- Och ni yppar för mig denna hemlighet? sade den unge
mannen.
- Ah, svarade Aramis i en ton, varpå man ej kunde misstaga
sig, jag tror icke, att denna hemlighet skall upptäckas,
om jag anförtror den åt en fånge, som ej har minsta lust att
komma ut från Bastiljen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
