Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 77. Morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
om jag skall lägga mig i denna säng, om jag med min hand
skall fatta denna näsduk, vara det kungliga vapnet och
namn-chiffret äro utsydda... Välan, jag vill följa herr d1Herblays
exempel, han, som vill, att handlingen alltid skall stå ett steg
över tanken; jag vill göra som d’Herblay, han, som alltid
tänker på sig själv, och som påstår sig vara en hederlig man, när
han ej misshagat eller förrått andra än sina fiender. Denna
säng skulle jag intagit, om icke Ludvig XIV, genom vår
moders brott, avhänt mig den. Denna näsduk med franska
vapnet, det vore endast jag, som skulle fått begagna den, om,
såsom herr d’Herblay ganska riktigt anmärkt, jag fått behålla
min plats i den kungliga vaggan. Philippe, Frankrikes son,
intag åter din säng! Philippe, Frankrikes ende konung,
återtåg ditt sköldemärke! Philippe, Ludvig XIII:s, din fars ende
presumtive arvinge, var utan medlidande med usurpatorn, som
i denna stund icke en gång känner samvetskval för allt, vad du
lidit!
När Philippe yttrat detta, lade han sig, oaktat kroppens
instinktmässiga motstånd och oaktat sin rysning och sin
förskräckelse, vilka dämpades av hans vilja, ned i den kungliga
sängen och gjorde våld på sig själv för att med sina muskler
beröra den ännu ljumma bädden efter Ludvig XIV, medan
han mot sin brännheta panna tryckte den av svett fuktade
näsduken.
När Philippe kastade tillbaka sitt huvud och nedtryckte det
i den mjuka huvudkudden, varseblev han uppöver sin panna
den franska kronan, vilken, som vi redan nämnt, hölls av den
guldbevingade ängeln.
Philippe lyssnade till minsta buller, han frammanade för siu
själ alla möjliga fasor, men i förlitande på sin styrka, som
fördubblades av det överspända i hans orubbliga beslut,
avbidade han utan minsta svaghet, att något avgörande tillfälle
skulle sätta honom i stånd att kunna bedöma sig själv. Han
hoppades, att en stor fara skulle framlysa för honom, liksom
fosforn under stormen visar för sjöfarande höjden av de
vågor, mot vilka de måste kämpa.
Men ingenting förmärktes. Tystnaden, denna för oroliga
sinnen och för ärelystna avsvurna fiende, omgav hela natten
Frankrikes blivande konung, skyddad under sin stulna krona.
Mot morgone» insmög sig i den kungliga sängkammaren
snarare en skugga än en kropp; Philippe var beredd därpå och
förvånades icke däröver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
