Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 78. En vän till konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
- Ni har då ej låtit honom veta av hemligheten?
- Jag skulle hellre tömma alla de giftbägare, vilka
Mitri-dates i tjugo år drack för att försöka, om han ej kunde
avvärja döden.
- Nå, vad har ni då gjort?
- Ah, se där äro vi nu, monseigneur. Ni tror verkligen, att
jag ändå skall väcka något intresse hos eder. Ni hör ännu
på mig, är det icke så?
- Om jag hör! Tala då, tala!
Aramis gick omkring ett slag i rummet och förvissade sig
om, att de voro allena och att en djup tystnad härskade
omkring dem; därefter vände han tillbaka och tog plats nära den
länstol, i vilken Fouquet med djup ängslan avbidade hans
upptäckter.
- Jag glömde säga eder, återtog Aramis, i det han vände
sig till Fouquet, som hörde honom med yttersta
uppmärksamhet, jag glömde meddela eder en särskild märkvärdig
omständighet i avseende på dessa tvillingar: att Gud hade skapat
dem så lika varandra, att blott han, om han inför sin domstol
uppkallade dem, skulle kunna skilja den ene från den andre.
Deras mor skulle ej kunna det.
- Är det möjligt! utropade Fouquet.
- Samma ädla anletsdrag, samma gång, samma växt,
samma röst!
- Men tankeförmågan? Begreppet? Kännedomen av livet?
- Åh, i detta finns mycket olikhet, monseigneur. Ja, ty
fången på Bastiljen har en ostridig överlägsenhet över sin
bror, och om det arma offret från fängelset intoge tronen,
skulle Frankrike, kanske allt ifrån dess första ursprung, ej
ha funnit en genom snille och ädel karaktär utmärktare
härskare.
Fouquet lät sin av denna omätliga hemlighet nedtyngda
panna för ett ögonblick sjunka i sina händer. Aramis
närmade sig honom.
- Det finns även en olikhet, sade han, fullföljande sitt
frestelseverk, en olikhet för eder, monseigneur, mellan de båda
tvillingarna, Ludvig XIII:s söner, den nämligen, att den sist
födde ej känner herr Colbert. -
Fouquet steg strax upp, hans anletsdrag voro bleka och
vanställda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
