- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
683

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 84. Löftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

683

- Nå, det lönar sig väl ej att mera tala därom, lät
d*Artagnan undfalla sig. Farväl då, bäste Atos, och om du skyndar
dig, så får jag desto förr omfamna dig.

När han sagt detta, satte han foten i stigbygeln, den Raoul
höll åt honom.

- Farväl! sade den unge mannen, i det han omfamnade
honom.

- Farväl! yttrade d’Artagnan, i det han satte sig upp i
sadeln.

Hans häst gjorde en rörelse, som avlägsnade ryttaren från
hans vänner.

Detta uppträde tilldrog sig utanför det hus, Atos utsett åt
sig vid portarna till Antibes, och till vilket d’Artagnan, efter
supéen, befallt att man skulle föra hans hästar.

Här vidtog vägen och sträckte sig vit och våglik framåt
i nattens dunkel. Hästen inandades kraftigt den skarpa
saltlukten, som uppstiger från kärren.

D’Artagnan satte sin häst i trav, och Atos gick nu,
nedslagen, tillbaka med Raoul.

Plötsligt hörde de bullret av hästfötter närma sig och trodde
i början, att detta endast var en av dessa besynnerliga
åter-studsningar av ljudet, som vid varje krökning av vägen gäcka
örat.

Men det var verkligen ryttaren, som vände om.
D’Artagnan återkom i galopp till sina vänner. Dessa uppgåvo ett
rop av angenäm överraskning, och kaptenen, som hoppade
av hästen lika vigt som en ung man, gick fram och slöt
kärligt sina armar kring Atos’ och Raouls huvuden.

En lång stund omfamnade han dem utan att säga ett enda
ord och utan att ge luft åt den suck, som kvalde hans bröst.
Sedan red han bort lika hastigt, som han kommit, i det han
högg sporrarna i sin eldiga häst.

- Ack, ack! sade greven helt sakta.

- Ett dåligt förebud! sade å sin sida d’Artagnan, i det han
återtog den tid, som gått förlorad. Jag kunde ej småle mot
dem. Ett dåligt förebud!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0683.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free