Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 85. Ett råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
086
- Jag! Åh, vad säger ni?
- Jo visst. Är det icke här i Nantes, liksom i Vaux, å
konungens vägnar, ni infinner eder hos mig?
- För Guds skull, monseigneur, låt oss lämna konungen i
fred! svarade kaptenen. Den dag, då jag kommer å
konungens vägnar, för vad ni menar, lovar jag att icke låta eder
försmäkta. Då skall ni nog få se mig, enligt order, lägga
handen på värjan, och ni skall även få höra mig säga i
ceremoniös ton: "Monseigneur, i konungens namn arresterar jag
eder!"
Fouquet spratt till helt ofrivilligt, i en så naturlig och
eftertrycklig ton talade den sluge gaskognaren. Framställningen
av saken var nästan lika förfärlig som saken själv.
- Ni lovar mig att gå så öppet tillväga? sade
pverinten-denten.
- Ja, på min ära! Men tro mig, ännu har det icke
kommit därhän.
- Hur kan ni veta det, herr d’Artagnan? Jag tror raka
motsatsen, jag.
- Jag har icke hört talas om någonting, återtog d1
Artagnan.
- Åh, är det möjligt? sade Fouquet.
- Ja visst; oaktat eder f rossfeber är ni ännu en omtyckt
man. Konungen varken kan eller bör underlåta att av
innerligaste hjärta älska eder.
Fouquet gjorde en grimas.
- Men herr Colbert? sade han. Skulle väl herr Colbert
hålla lika mycket av mig?
- Jag talar icke om herr Colbert, svarade d’Artagnan.
Han är en man, olik alla andra. Det är visst möjligt, att
han icke håller av eder, men för tusan, ekorren kan nog ta
sig till vara för ormen, endast om han själv vill!
- Vet ni, herr d’Artagnan, att ni talar sannerligen som en
vän med mig, återtog Fouquet, och så sant jag lever, har
jag aldrig träffat på en man med edert förstånd och edert
hjärta.
- Ni behagar så säga, yttrade d’Artagnan. Och ni har
dröjt till i dag att göra mig en sådan komplimang?
- Huru blinda äro vi icke! mumlade Fouquet.
- Men ni blir hes, återtog d’Artagnan. Drick,
monseigneur, drick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
