Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 85. Ett råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
givit mig, måste jag naturligtvis hålla av eder, och jag vill
gärna förvissa eder om, att ingen order utfärdats mot eder.
- Visserligen, sade Fouquet, tankspridd.
- Låt oss rekapitulera, återtog kaptenen med sin enträgna
blick: särskild och sträng bevakning av slottet, vari ni
kommer att bo, är det icke så? ... Känner ni till detta slott? . . .
Ack, monseigneur, det är ett riktigt fängelse! Herr de
Ges-vres, som har äran räknas bland edra vänner, avlägsnad för
hela tiden . . . Stadsportarna och strömbommarna stängas
så när som på en trång öppning, men det sker först sedan
konungen anlänt. Vet ni, herr Fouquet, att om jag, i stället
för att tala med en man, sådan som ni, en av de första i riket,
talade med en, vars samvete vore oroligt och skuldbelastat,
skulle jag för alltid blottställa mig. Nu vore det just ett
härligt tillfälle för någon, som ville taga till flykten. Ingen
polis, ingen vakt, inga order; sjövägen fri, land vägen fri, herr
d’Artagnan tvungen att låna ut sina hästar, om man begärde
dem av honom. Allt detta bör lugna eder, herr Fouquet, ty
konungen skulle väl inte lämnat mig fria händer, om han
haft några elaka avsikter. Som jag säger, herr Fouquet,
begär av mig allt, vad ni behagar, jag är till eder tjänst; och
endast om ni själv vill samtycka därtill, skall ni göra mig
en tjänst: den att hälsa Aramis och Portos, i fall ni ger eder
av till Belle-Isle, vilket är eder rättighet, utan att ni därför
behöver ge eder av strax, i nattrock, vari ni för närvarande
befinner eder.
Vid dessa ord och efter en djup bugning gick musketören,
vars blickar ännu bibehöllo samma sluga välvilja, ut ur
rummet och försvann.
Han hade ännu icke hunnit utför trappan till förstugan,
då Fouquet, alldeles utom sig, drog i klocksträngen och
ropade:
- Mina hästar! Min båt!
Ingen svarade.
- Gourville! . . . Gourville! . . . skrek han, i det han
stoppade sitt ur i fickan.
Klockan ringde åter, medan Fouquet ropade:
- Gourville! . . . Gourville! . . .
Gourville inkom, blek och flämtande.
- Låt oss resa, låt oss resa! skrek överintendenten, så snart
han fick se honom.
V. B. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
