Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 86. Ludvig XIV spelar sin lilla roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Denne gick ut, men knappt utkommen i korridoren, vid
vars slut Fouquet väntade honom, återkallades han av
konungens ringklocka.
- Syntes han icke bestört? frågade konungen.
- Vem, sire?
- Fouquet, genmälde konungen utan att säga herre, en
omständighet, som stärkte musketörkaptenen i hans
misstankar.
- Nej, sire, svarade han.
- Gott!
Ludvig bortskickade d’Artagnan för andra gången.
Fouquet hade ej gått från terrassen, där hans vägvisare
lämnat honom. Han läste biljetten ännu en gång, vars
lydelse var följande:
"Något förhaves mot eder. Kanske skall man dock
ingenting våga i slottet; man torde dröja till eder hemkomst.
Eder bostad är redan omringad av musketörerna. Återvänd
ej dit; en vit häst väntar eder bakom esplanaden."
Fouquet igenkände Gourvilles hand och vanliga nit. På
det att icke, om någon olycka hände honom, detta papper
skulle kunna blottställa en trogen vän, rev överintendenten
sönder biljetten i tusen bitar och strödde ut dem för vinden
över terrassens balustrad.
D’Artagnan överraskade honom, just som han stod och såg
på, huru de sista bitarna fladdrade bort i luften.
- Min herre, sade han, konungen väntar eder.
Fouquet gick med trygga steg in i den lilla korridoren, där
herrar de Brienne och Rose arbetade, medan greve de
Saint-Aignan, som satt på en liten stol, ävenledes i korridoren,
syntes vänta på order och gäspade med feberaktig otålighet, i
det han höll sin värja mellan benen.
Fouquet fann det besynnerligt, att herrar Brienne, Rose
och de Saint-Aignan, vanligtvis så uppmärksamma och
förekommande, nu knappt rörde sig ur stället, då han,
överintendenten, gick förbi dem. Men huru kunde han vänta annat
av dessa hovherrar, då konungen nu icke kallade honom
annat än Fouquet?
Han upplyfte huvudet, och med full föresats att trotsa allt
inträdde han till konungen, sedan den oss förut bekanta
ringklockan anmält honom hos hans majestät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
