Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 88. Ekorren faller och ormen flyger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
714
- Är det möjligt, herr d’Artagnan, att ni, med eder vanliga
skarpa blick, ej i första ögonkastet insett, huru beskaffad jag
i själva verket är?
- Herr Colbert, svarade musketören, när en solstråle faller
oss i ögonen, ha vi svårt för att se även den mest flammande
eld. Som ni vet, kastar även en mäktig man sina strålar, och
då ni nu kommit så långt, varför skulle ni då vidare förfölja
den, som fallit i onåd och som fallit från en sådan höjd?
- Jag, min herre? svarade Colbert; ah, min herre, jag skall
aldrig förfölja honom. Jag ville blott förvalta finansverket,
och ensam förvalta det, emedan jag är ärelysten, och emedan
jag framför allt har ett oinskränkt förtroende till min
skicklighet; emedan jag vet, att allt guld i detta land skall komma
under min vård, och emedan jag tycker om att se konungens
guld; emedan, om jag lever i trettio år, efter denna tid ej ett
enda öre skall finnas kvar i mina händer; emedan jag med
detta guld skall låta inrätta sädesmagasin, uppföra offentliga
byggnader och städer samt även anlägga hamnar; emedan jag
skall bygga en hel flotta och utrusta skepp, som till de
avlägsnaste land skola överföra Frankrikes namn; emedan jag
skall grundlägga bibliotek och akademier; emedan jag skall
av Frankrike göra det första och rikaste land i världen. Se,
dessa äro drivfjädrarna till min förföljelse mot herr Fouquet,
som hindrar mig att verkställa mina avsikter. Och sedan,
när jag blivit stor och stark, när även Frankrike blivit det, då
skall även jag i min ordning ropa: barmhärtighet!
- Barmhärtighet, säger ni? Låt oss då hos konungen
anhålla om hans frihet, ty konungen förföljer honom numera
blott för eder skull.
Colbert upplyfte ännu en gång sitt huvud.
- Min herre, sade han, ni vet ganska väl, att det icke så
förhåller sig, och att konungen hyser personlig fiendskap mot
herr Fouquet; jag behöver icke säga eder det.
- Konungen skall tröttna, han skall glömma.
- Konungen glömmer aldrig, herr d’Artagnan... Ah, hör
ni just nu ropar konungen och vill ge eder order; jag har icke
inverkat på honom, icke sant? Hör då!
Konungen kallade i själva verket till sig sina
handsekreterare.
- Herr d’Artagnan` sade han strax därpå.
- Här är jag, sire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
