Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 89. Belle-Isle-en-Mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
- Bege oss av! Men instruktionen, Aramis?
- Vilken instruktion?
- För tusan, den instruktion, som du alltid och vid alla
möjliga tillfällen upprepade, att vi skulle försvara Belle-Isle
mot usurpatorn; du vet ju?
- Det är sant, mumlade åter Aramis.
- Således finner du väl, min vän, att vi i alla fall ej
kunna bege oss bort, och att båtarnas utsändande för att
efterspana de andra ej på minsta sätt kan skada oss.
Aramis teg, och hans svävande blick, lika klar som den av
en fiskmås, irrade längst utåt havet, bespejade hela rymden
och sökte tränga bortom horisonten.
- Men allt det här, bäste Aramis, fortfor Portos, som
vidblev sin tanke, så mycket mera sedan biskopen funnit den
riktig, allt det här förklarar mig likväl ej, huru det
möjligtvis gått med de olyckliga båtarna. Över allt, var jag
kommer, bestormas jag av skrik och jämmer; barnen gråta, när
de se mödrarna misströsta, som om jag kunde återge dem
deras frånvarande fäder och makar. Hur tror du väl det
kan hänga i hop, min vän, och vad bör jag svara dem?
- Låt oss behålla vår tro för oss, min käre Portos, och
ingenting svara dem.
Detta svar ställde ej Portos tillfreds. Han vände sig bort,
i det han mumlade några ord av dåligt lynne.
Aramis hejdade den tappre soldaten.
- Kommer du ihåg, sade han vemodigt, i det han med
innerlig hjärtlighet tryckte jättens båda händer i sina,
kommer du i håg, min vän, då vi voro i vår ungdoms glada
dagar, då vi voro tappra och kraftfulla, vi och de två andra,
om vi då hade haft en allvarlig lust att återvända till
Frankrike, skulle väl denna stora duk av havet hindrat oss
därifrån?
- Åh, besinna hela sex lieues! erinrade Portos.
- Om du sett mig bestiga en planka, skulle väl du då ha
stannat kvar på land, Portos?
- Nej, vid Gud, nej, Aramis! Men vilken planka skulle
vi icke i dag behöva, min vän, i synnerhet jag!
Herrn till Bracieux kastade, leende av stolthet, en blick
på sina jättelika former.
- Allvarsamt talat, skulle icke du också finna vistelsen
på Belle-Isle något tråkig, och skulle du icke föredra alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
