Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 90. Aramis avgiver förklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734
skall pröva honom och av honom söka få veta, vad han äger
rättighet att företa, vad hans instruktion tillstädjer eller
förbjuder honom.
- Ja, gör det, sade Aramis.
D’Artagnan gick fram till bröstvärnet, lutade sig ned över
kaj trappan och kallade till sig officern, som strax infann sig.
- Min herre, sade d1 Artagnan, sedan de med varandra
växlat de hjärtligaste artighetsbetygelser, helt naturliga mellan
adelsmän, som känna och uppriktigt värdera varandra, min
herre, om jag vill härifiån medtaga dessa herrar, vad skulle
ni då göra?
- Jag skulle icke sätta mig däremot, min herre, men då
jag har en bestämd och formlig order att taga dem under min
bevakning, skulle jag omsorgsfullt bevaka dem.
- Aha! yttrade d’Artagnan.
- Det är förbi med ossl sade Aramis sakta för sig själv.
Portos stod orörlig.
- Tag i alla fall med dig Portos, sade biskopen av Vannes;
han skall nog övertyga konungen; jag skall hjälpa honom,
och även du, d1 Artagnan; han skall nog övertyga konungen, att
han ingen del har i den här saken.
- Hm! yttrade d^Artagnan. Vill du komma då? tillade
han; vill du följa med mig, Portos? Konungen är milt sinnad.
- Jag begär betänketid, svarade Portos i ädel ton.
- Du vill då stanna kvar här?
- Tills nya order komma! utropade Aramis livligt.
- Tills vi uppgjort en plan, återtog d1 Artagnan, och nu tror
jag, att det icke skall dröja länge därmed, ty jag har redan
en idé.
- Då kunna vi säga varandra farväl, yttrade åter Aramis;
men i sanning, bäste Portos, du borde ändå ge dig av.
- Nej, yttrade denne helt lakoniskt.
- Som du behagar då, återtog Aramis, som i sin nervretliga
finkänslighet fann sig sårad av sin kamrats vresiga ton.
Dock är jag något lugnad genom löftet om en idé av
d’Ar-tagnan, en idé, vartill jag tror mig hava gissat.
- Låt höra då! sade musketören, i det han närmade sitt
öra intill Aramis’ mun.
Den senare yttrade hastigt till kaptenen några ord, på vilka
d’Artagiiaii svarade:
– Just så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
