- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
752

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 92. Striden i grottan - 93. En Homeros' sång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dast två rebeller. Om jag lyssnade till edert råd, min herre,
skulle jag bli en Vanärad man, och med det samma jag
vanärade mig själv, skulle jag ock vanära arméen. Marsch
framåt, I andra!

Han marscherade främst, ända fram till öppningen av
grottan.

När han kommit dit, kommenderade han halt.

Denna halt hade för ändamål att ge Bicarat och hans
kamrater tid att för honom beskriva det inre av grottan. Sedan,
när han trodde sig äga tillräcklig kännedom om platsen,
fördelade han kompaniet i tre plutoner, vilka efter varandra
skulle inträda och därunder i alla riktningar giva oavbruten
eld. Troligtvis skulle man vid detta anfall förlora fem man
till, ja, kanske tio, men säkert skulle man dock till slut taga
rebellerna, i synnerhet som ingen annan utgång funnes, och
i alla händelser två män ändock ej skulle kunna döda åttio.

- Min kapten, sade Bicarat, jag anhåller att få marschera
i spetsen för den främsta plutonen.

- Må göra! svarade kaptenen. Ni må ha hela äran därav.
Det är en fördel jag skänker eder.

- Tack! svarade den unge mannen med hela fastheten
hos sin släkt.

- Tag då eder värja.

- Nej, jag går som jag är, min kapten, svarade Bicarat,
ty jag går icke för att döda, utan för att dödas.

Han ställde sig i spetsen för den främsta plutonen, med
blottat huvud och korslagda armar, och sade:

- Framåt marsch, mina herrar!

93. EN HOMEROS1 SÅNG.

Nu är det tid att förflytta sig in i det andra lägret och
oeskriva både de kämpande och slagfältet.

Grottan hade en längd av omkring hundra famnar och
sträckte sig fram till en liten vik. Fordom ett tempel för
keltiska gudar, hade grottan i sitt inre sett mer än ett
människooffer fullbordas.

I det yttre rummet av denna håla inträdde man på en
obetydlig sluttning, över vilken de hopade klipporna bildade
eii låg arkad; grottans inre, vars golv icke var särdeles
jämnt, och som var farligt att beträda till följd av de i valvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0752.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free