Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är inte jag, som har blinkmåns – det är
han, som har mig. Varför gick hon inte
till guldsmeden? Frågan är inte lätt att
besvara men hon utredde den med
vetenskaplig grundlighet. Hon
förutskickade, att hon vistades i en småstad,
där så gott som alla människor känna
varandra. Enkannerligen var hon själv
en känd person på grund av sin
samhällsställning, sin besynnerliga näsa, sina
fräknar och sitt frimodiga väsen. Vidare
– i småstaden råder en förtrolig ton och
en stor nyfikenhet. Guldsmeden skulle
tvivelsutan fråga, hur ringen kunnat
fastna och var hon fått den dyrbara
tingesten. Hon kunde svara antingen
med en lögn eller med sanningen. Hon
kunde säga: Jag fann den händelsevis
i min skrivbordslåda. Tror någon
människa att någon människa skulle tro
henne? Går folk och slänger sina
ädelstenar i annat folks skrivbordslådor?
Nej. Alltså var det lögn. Begagnade hon
sig däremot av en lögn skulle hon
visserligen bli trodd men det skulle få tråkiga
följder. Hon kunde säga: Jag har ärvt
den efter en tant, som dog härförleden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
