Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skakade hand, sa: Tiden går! Nu bär
det av! Tack för mig, tack, tack! Denna
ovanliga och högtidliga avskedsceremoni
förbryllade badianerna. De upprepade:
Tiden går. Ska ni fara? Så tråkigt. Hon
sa till Lunsen: Där hör du! Folk tycker
det är tråkigt att jag far. Badianernas
vänlighet muntrade upp henne; hon
började känna sig välvilligt stämd. Hon
rekommenderade sin fete riddare på det
varmaste hos de unga damerna. Hon sa:
Han är lite drullig men det är en snäll
pojke, en riktigt snäll pojke. Tag hand
om honom! Sålunda tog hon avsked,
abdikerade, lämnade löjlighetens krona
och badianernas land i arv åt Lunsen.
Han visade ingen tacksamhet. Han
påstod att hon gjort honom omöjlig.
Drulligheten kunde han möjligen förlåta
henne men »snälla pojken» skar honom
i hjärtat. En drullig pojke kan
åtminstone väcka förargelse – men en snäll?
Lotten sa: Du är högfärdig, stackars
Luns. Var du glad att någon fäller ett
gott ord för dig. Vi Lottor och Lunsar
få lov att rekommendera varandra om
vi eljest ska bli rekommenderade. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
