Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamhet. I så fall misslyckades han.
Markurell syntes helt och hållet fängslad
av leken på estraden. Främlingen sade:
Alltså – jag avstår godvilligt från
fortsättningen. Det kan tyckas ynkligt.
Eller hur, doktor Brenner? Fegt höll
jag på att säga. Jag är ju på sätt och
vis med i leken. Jag menar – genom
töserna. Tyvärr får jag inte se dem göra
sin entré i den värld, som roar sig.
Han höjde rösten till några allmänna
avskedsfraser. De dränktes fullständigt
i ett plötsligt isättande tonsvall. Han
sprattlade till och grimaserade, piskad
av de grälla tonerna. Han reste sig,
skakade hand, dröjde några ögonblick
för att ordna sina muskler. Han smålog
illmarigt mot Brenner, sa:
Nu gäller det att göra en värdig sorti.
Han höjde huvudet, fäste blicken
stadigt vid den breda matta, som ledde till
utgången. Knyckigt men med något så
när fasta steg och med bekymmerslös
uppsyn skred han fram bland
badianerna, som gåvo honom smygblickar.
Plötsligt steg en dam upp och bjöd
honom armen. Han stannade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
