Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ynglingen. Han tryckte hatten på huvudet,
käckt på sned, isatte handen i sidan,
svängde elegant sin gracila käpp – en
gåva av Brenner, den silverskållade, den
lätta, den nätta. Han vandrade ut i
strandens första rodnande skymning,
kanske till en fantasiens jakt på fagra
badianskor.
Resan till Hamburg har av Brenner
betecknats som den mest farofyllda i
hennes liv. För att rädda chaufförens
ära och då av en närmre
undersökning framgår, att ingenting bilistiskt
anmärkningsvärt inträffade, bör man
tillstå, att hennes resor varit få, små och
banala. En blinkmåns vid ratten hade
hon aldrig haft, ej heller hade hon känt
sig som prinsessa. Färden tedde sig först
vänlig och fridfull. Träd och byggnader,
alléer och parker, döda ting och levande
tycktes skynda henne till mötes för att
»just liksom vinka farväl». Hon vinkade
fryntligt och nådigt tillbaka. Färden var
fridfull.
Ända tills chauffören efter en
halvtimmes förlopp bröt tystnaden, sägande:
Min komplimang, doktor Brenner! När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
