Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek sport. Det oskyldiga ordet
återvände gång på gång i hennes tankar
och vreden steg i vågsvall efter
vågsvall alldeles som tidvattnets vågor vid
Sälklippan. Hon hatade hans fräckhet,
hans högfärd. Hon hatade än mer sin
egen otympliga narraktighet. Sin löjliga
viktighet! Hon hade spelat försyn,
ingripit i människoöden! Tack vackert!
Vad hade hon gjort? Hjälpt en onoslig.
pojke att bli kvitt en förbindelse som
inte »smakade»! Till tack hade han
kallat henne narr. Såtillvida hade han
rätt...
Plötsligt kände hon att vreden och
blygseln inte fick stiga längre. Ännu
några tankar om »sporten» och hon
skulle ha förlorat besinningen. Den
mäktiga vågen måste splittras i obetydliga
rännilar. Hon satte sig upp, kapprak
och spänstig, ilska i de gröna ögonen,
ilska i var muskel, behärskad ilska i
rösten. Hon sa kort och befallande: Nu
är jag hungrig. Jag vill ha mat.
Tillfredsställelsen att se honom häpen, fick hon.
Han stirrade dumt på henne och
mumlade: Är ni tokig? Mat. Klockan blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
