Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plötsligt ett hårt grabbatag i håret och vände
hans ansikte mot sig. Han gjorde skäl
för sitt namn: hans ögon glittrade och
blinkade, blinkade och glittrade. Hon sa:
Blinkmåns du, vad är det, som är så
svårt, att du ligger här och gråter som
en pojkvask?
Han betraktade henne så grymt och
gossaktigt hatfullt som om han velat
sticka en kniv mitt i hennes
jungfruliga hjärta. Han sa: Jag vill inte! Jag
vill inte vara feg! Hör sen!
Detta barnsliga »hör sen» roade henne,
men hon visade inte att det roade henne.
Hon frågade, vad han menade med sitt
dunkla uttryck. Han förklarade sig
genast och med stämman mörk av energi.
Jag vill aldrig se henne mer. Aldrig.
Hon väntade sig ett nytt »hör sen».
Men det kom inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
