Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit sen urminnes tider. Husch vad det
ska bli roligt att se sitt namn i bladen!
Hon var en stor intrigant och hon var
mycket ivrig att förlovningsannonsen
skulle bli iögonfallande och fet. Hon
köpte svart tusch och rött bläck och
sirade praktfullt sin annons. Hon sände
den till en viss dam på den Främmande
kusten – en dam, vars svartsjuka en
gång lugnats genom blotta namnet
Lotten Brenner. Som om nu det skulle vara
ett arcanum mot heta lidelser! Sirat
i rött och svart: Johan Markurell och
Lotten Brenner. Därtill två
genomborrade, blödande hjärtan. I själva verket
var hon en uräkta badian med
kannibaliska lustar och naturlig fallenhet för
intrig och kabal.
I slutet av sommaren återvände
Brenner till sitt rum vid den lummiga
kastanjen. Dess krona började ren rodna och
gulna. Bladen slokade – vackra,
ljusgröna blad då de spränga sina hylsen i
vårsol, vackra än då de om hösten dö.
Och Brenner sa till sina väninnor
docenten Willman och studenten Djurling:
Husch ja, jag gjorde min sak grundligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
