Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 3. I lönkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stanna kvar här på Wanås, lofvandes jag honom att hålla
borgen den svenska krigsmakten till handa, om han här ville
inlägga besättning. Att min frände i lägret vid Vä
undfångit min skrifvelse vet jag fuller visst, men lika visst är att
därpå aldrig kommit något svar, hvarken muntligen eller
skriftligen. Hvad synes eder jag bör göra i denna sak?
»Men, nådig fru, vore det icke bäst och i dessa
oroliga tider säkrast att följa konungens befallning, hälst I
här hafven en ställföreträdare i Lars Ryding, åt hvilken
I tryggt kunnen öfverlämna ert gods tills det blir
lugnare tider i landet.»
»Jag väntade det rådet, fader Maglow, men dock kan
jag icke följa det.»
»Hafven I då därtill någon anledning, som jag icke
känner?»
»Ja, därtill har jag flera skäl, som I säkert icke
skolen kunna underkänna, fader Maglow. Som t. ex.
resan härifrån och till gamla gränsen. Skogarne vimla
ju af snapphanar, säges det, och mig synes att det under
sådana omständigheter skulle bli en svår och farlig sak
att föra två unga flickor de där få milen utan möjlighet
att gifva dem en tillräckligt manstark eskort. Men om
man ej fäster sig vid denna fara, så finnes dock ett
annat talande skäl. Så länge jag sitter kvar på Wanås
skall invand respekt för mig och, kan jag väl äfven säga,
tillgifvenhet för min person hindra många af godsets
underhafvande att sälla sig till friskarorna, men reser
jag, så fruktar jag att upprorslågan slår ut i full flamma.
Min tro är därför att jag gagnar kung Carl mera genom
att stanna kvar än genom att resa.
»Så låta vi då den tanken fara. Och så länge I
icke hafven hört något från Ulfeldt, så kunnen I ju hos
kung Carl undskylla er därmed för ert kvarblifvande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
