Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Svaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgöra hennes framtid. Här i trädgården hade hon stämt
sig till mötes vid solnedgång den barndomsvän, som hon
under barndomens lekar betraktat såsom sin blifvande
make, men hon kände att det måste så ske; för honom
skulle detta möte tillika bli en solnedgång öfver svikna
förhoppningar, och hon visste, att hon därigenom
smärtsamt skulle öfverkorsa länge närda, kära förhoppningar
hos den ädla kvinna, som varit henne i moders ställe,
den tante, som skänkte henne huld och gods och som
hon älskade med en dotters kärlek.
Det var tanken på detta senare som förorsakat att
hon så länge uppskjutit det afgörande ordet, hvilket för
öfrigt — egendomligt nog — den unge mannen på sista
tiden liksom med afsikt undvikit att framkalla.
Men nu skulle det ske.
Under dessa tankar hade hon hunnit sin favoritplats
i trädgården, en kulle på hvars topp ett väldigt bokträd
med tre stammar från samma rot, därför kallad
»treenighetsboken», växte och hvälfde sin ovanligt täta, runda
krona öfver de bänkar, som blifvit placerade rundt kring
stammarne. Här hade man en fri och vacker utsikt, och
här tyckte hon om att sitta och låta sina blickar glida
öfver det vågiga haf af grönska, i hvilket den gamla
borgens murar, återspeglade i grafvarnas vatten, utgjorde
liksom en grå klippö, mot hvilken de gröna bränningarna
bröto sig.
Hon satte sig på en af bänkarne, lutade hufvudet
i handen och försjönk i tankar. Han dröjde,
barndomsvännen. Icke var det med bråda steg, kunde man förstå,
han gick för att hämta ett svar, hvars innehåll han anade.
I djupa tankar ritade hon med skaftet af sin
parasoll streck vid streck i den lösa sanden och hur det var,
så, kanske utan att hon visste det, formade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
