Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Vid jätteeken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
susat sin välsignelse öfver någon del af den kärlekssaga,
som Louis de Geer så vackert tecknat i sina »Minnen».
Vid tiden för vår berättelse stod jätteeken ännu i
villande skog. Men vare sig på grund af den starkares
rätt eller till följd af respekt för ålderdomen hade den
gamla eken lyckats vidmakthålla en ganska stor och nästan
cirkelrund öppen plats omkring sin väldiga stam. Skogens
småfolk hade dragit sig tillbaka för den ärrige jätten och
därigenom bildat en kolossal löfsal midt i skogen, en sal,
hvars tak utgjordes af jätteekens krona.
Ungefär samtidigt, som Göingehöfdingen aflade sitt
besök i Skyttetorpet, var denna jättelöfsal ganska talrikt
befolkad. Det var ett hundratal af det snapphaneband,
som huserade i orten, och de vilda skepnaderna, vårdslöst
grupperade i spridda klungor, stående, sittande eller
liggande på marken, gjorde ett hemskt och spöklikt intryck
i Juninattens genomskinliga dunkel. Det var
groflemmade, skäggiga karlar med vildt utseende och lappade,
trasiga kläder, den tidens vanliga bonddräkt,
vadmalsrocken och skinnbyxor, som någon gång varit gula. Det
enda som tydde på »fältutrustning» var det kruthorn,
som hvarje karl bar vid vänstra sidan, under det att vid
den högra hängde en smutsig linneväska, hvari förvarades
födoämnen, kulor, elddon och andra förnödenheter. Hvarje
man var dessutom försedd med ett gevär, flertalet
göingerefflor af den kända snapphanetypen, men äfven en eller
annan från stupade soldater röfvad musköt eller
hjullåskarbin förmärktes i hopen. Många voro dessutom
beväpnade med långa pikar, snarlika dem som den tiden
begagnades inom infanteriet i såväl svenska som danska
armeerna.
Lutad med ryggen mot ekens stam och med armarne
korslagda öfver bröstet satt en person, som både till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
