Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 10. Jöns Hornsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvarlåtenskapen. Plötsligt fick han se ett par ryttarestöflar sticka
fram ur en buske ett par famnar från vägen. Han gick
dit och såg efter. Herre Gud, där låg ännu ett lik, men
det var icke plundradt. Dragonen hade haft krafter nog
att krypa in i busken, innan han dog, och därigenom
och tack vare nattens mörker hade han undgått
likplundrarne.
Jöns lyckades med stor möda draga fram liket. Det
var en helt ung man med vackert utseende och ståtlig
växt och på uniformen syntes att han var korporal.
Hvad Jöns tänkte på, där han stod lutad öfver liket,
har han aldrig anförtrott någon, men säkert är, att helt
plötsligt blef han lika bestört som tvehågsen. Karlen
lefde ännu. Han andades svagt, men tydligt. Jöns ref
upp vapenrocken och undersökte såret noga.
»Jag skulle möjligen kunna läka honom», mumlade
han.
Jöns försökte att taga dragonen på sina armar, men
han var för tung. Jöns var nog ganska stark i de skefva
benen, då det gällde att skala omkring på vägar och
stigar, men till att bära bördor dugde han föga. Men han
visste råd. Skyndsamt hämtade han mor Stina, och med
förenade krafter buro de båda gamla dragonen hem till
deras stuga. Stina ställde i ordning sängen i den lilla
kammaren, och Jöns förband med van hand den unge
dragonens sår. Efter ett par timmar slog denne upp
ögonen och återkom till sans. Men snart inställde sig
en våldsam sårfeber. Än yrade han så att de båda gamla
måste hjälpas åt för att hålla honom, och än låg han
som försänkt i dvala. Det var mycket osäkert hvad
utgången skulle blifva — lif eller död.
Bort mot aftonen ankom en främmande till det
ensliga torpet. Det var Ingar. Hon hade för ett par år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
